amargos

Jag har temporärt adopterat Davids LP som jag , även om den kanske inte stannar särskilt länge, älskar och avgudar.
Nu har det pumpats ut förbannade skåningar och skrikande neocrustare ur högtalarna på min rätt så omoderna steroeo.
Men mode har aldrig varit min grej ändå.
Imorgon börjar skolan, men det är, konstigt nog mitt minsta bekymmer i det jag kallar mitt liv.
Jag trodde att jag skulle stressa ihjäl mig dessa dagar men jag är lugn som en filbunke, om än lite åksjuk efter läsande av nördbok på resan hit.
Min största  källa till ångest råkar även vara min största källa till glädje, så vad fan ska man göra?
Jag vet inte hur många gånger otaliga vänner sagt till mig, du måste ta hand om dig själv.
Vilket är självklart, men jag verkar sakna den förmågan.
Istället tar jag hand om andra, dom som behöver det.
Dom som vill bli omhändertagna.
Och i gengäld tar dom hand om mig.
Det är väl inte helt fel?

Dagens låt: Wind in the Wires - Patrick Wolf.



Dagens uppgift: Ta farväl till sommarlovet.