amargos

Så här är det, och kommer alltid att vara.
När man väl sätter sig framför datorn och ska skriva något som är tilll för att fånga andras ögon, då vet man ingenting.
Så jag låter mina händer flyta fram över skrivbordet.
Sen hoppas jag på det bästa.

Det är över.
Det är lugnt.
Nu kan jag andas ut, iallafall för en stund, och känna att jag har gjort bra ifrån mig.
Jag har lärt mig två saker som jag håller fast vid.

Det löser sig.
Oavsett hur hårt man faller eller hur många gången man tappar bort sig så fixar det sig alltid.
För vi är inte så ensamma som vi verkar vilja tro.
Även om världen ibland bara verkar vara en illusion, en dröm, som bara vi lever i.
Även om det är så världen faktiskt är så skulle vi ändå aldrig vara övergivna.
Det finns alltid någon som håller oss i handen, någon att stödja sig på.
Alltid någon att kalla vän.

Världen är vår.
Livet är mitt, ingen annans, även om det alldeles för ofta styrs genom oskrivna och osynliga regler och protokoll.
Tusen och åter tusen vägar att gå.
Vägar som inte finns på riktigt, hemliga.
Dom finns i våra huvuden, leder oss till vad vi vill, omedvetet kanske.
Det kommer smärta, det kommer hat och svek, men i slutändan har vi alltid det vi innerst inne önskat oss.
Varenda steg vi tar leder oss till ett nytt äventyr.

God jul.
Och ett jävligt gott nytt år.

Dagens låt: Christmas card from a hooker in Minneapolis - Tom Waits

Dagens uppgift: Moa?