amargos

Jag har prata skit med Lo, igen.
Hon är verkligen en underbar människa.
Och skitsnack om respektives bloggar inspirerade mig att skriva lite.

Lucas anklagar mer och mer för att vara autist, jag svarar att jag är inte autist men sjuk i huvudet skulle inte vara en överraskning.
Jag ser mer och mer i människor, både mina vänner och främlingar som går förbi, som om det inte var med mina ögon jag betraktade dem.
Och samtidigt blir jag mer och mer en skugga.
Inte när jag skrattar, inte när jag är med mina närmaste.
Men när jag är ensam smälter jag in i kalla väggar och betraktar stilla alla som går förbi.
Dom har inte färger, inte vad jag än vet.
Men jag ser dom.
Tydligt och enkelt.
Jag ser dom.

Under det gågna jullovet har jag läst ovanöigt mycket, inte böcker.
Serier.
Jag har alltid gillat serietidningar om superhjältar och jag älskar marvels universum fyllda med antihjältar och supernaturlig logik.
Men det är inte det jag läst.
Nej, lovet har gått i den grå världens namn.
Watchmen, den måste jag läst fyra gånger.
Det är imponerande om man tar med det faktum att den är lång, djup, och ganska svårläst.
Och Sin City.
Oavsett hur många gånger jag börjar om igen så fascineras jag fortfarande av poesin och dom enkla illustrationerna i svart och vitt som om det vore första gången jag läste.
Bittert och vackert.
Precis som jag vill ha det.

Dagens låt: Sink Florida, Sink - Against Me

Dagens uppgift: Kirra massa saker som underlätter min vardag.