Hur man än beter sig är det kört.
Allt känns lite tvärtom.
Våren är på väg och vår stad kommer tilll liv igen, våra själar visar sig igen efter en lång och mörk vintertystnad.
Världen vaknar.
Och världen rämnar.
De pelare av självklarhet som alltid funnits har rasat och vittrar sönder för att blanda sig med marken.
Sten och jord är allt som kommer finnas kvar. Tillsammans med minnen.
Men det är få som värderar minnen nuförtiden.
Framtiden är allt för viktig.
Men nej, framtiden är mig ogiltig.
Jag har träffat personer som säger att livet är en dålig film.
Jag håller inte med om det.
Livet är en film, ja, men det är absolut ingen dålig film.
Livet är en film man sett flera gånger.
Man vet vad som kommer att hända, man kan förbereda sig, man kan ta sin ställning och göra sig redo för stöten.
Men man blir alltid lika rädd, man blir alltid lika ledsen, man blir alltid lika överraskad.
Gång på gång på gång.
Det är det som gör det till en bra film.
Vilken sorts film det är återstår att se.
Dagens låt: The Hammer - Motörhead
Dagnes uppgift: Chilla.
