Our mother should have named you Laika.
Det verkar vara så det är att jag ska känna mig övergiven av mina älskade.
Oavsett vilka det är.
Det är lustigt hur jag aldrig förr insett hur instabil jag är, hur lätt jag är att få omkull.
Patetiskt.
Jag är trött på att varje gång jag ser mig i spegeln så vill jag slå sönder den.
Jag är trött på att jag inte kan sova för att jag mår dåligt över det som inte berör mig eller jag faktiskt inte borde bry mig om.
Jag är trött på att vara så dålig på att hålla mina löften.
Jag är trött på att jag faktiskt skriver om hur dåligt jag mår här för andra att se.
Sympatihora.
Och jag är trött, väldigt trött, på att vara ensam.
Fem personer.
Fem personer som jag av hela mitt hjärta litar på.
Fem personer som kan lätta min eviga depression.
Fem personer jag älskar högre än alla andra.
Snälla, gör det inte till fyra.
Ångesten äter upp mig. Inifrån.
Dagens låt: Neighbourhood #2 Laika - The arcade fire
Dagens uppgift: Jävligt många uppgifter.
jag saknar dig. sjukt mkt..
aja, vi träffas inte mer. hoppas vi gör det snart fan.. eyy arviiiiid. du kommer på kulturnatta va?
För det första är alla sympatihoror, det enda bloggar någonsin är är folk som öppnar sig och skriver om hur dåligt de mår, och hoppas att någonsin ska läsa det och göra allt bättre. Det är inget patetiskt över det, det är bara ett rop på hjälp. Ibland måste man få ropa, annars blir man aldrig hörd.
Men så du vet så hör jag dig alltid, och hjälper dig mer än gärna. Du får mig att må så bra, och det känns bra att veta att vi har varandra no matter what. För det är så det är. Och om du tvivlar på och hatar allt i livet, så vet i alla fall att jag finns här för dig. En enda liten person som inte hatar dig, som bryr sig om dig och som älskar dig av hela sitt hjärta. Vet att du aldrig är ensam, för det är du inte.
Get better baby, and if you need help getting better you know where to find me.
Puss
jag har lovat. förlåt för att jag är såhär.
kommer ju alltid att finnas här, alltid.
jag älskar dig
