Lasermongo
Jag funderar på att skaffa ett liv. Ett riktigt, inte ett massproducerat som följer med flingpaketen.
Jag har hört att dom är väldigt användbara, liv.
Men jag är inte så säker på vad jag vill göra av mitt liv (om jag nu skaffar ett, dom är dyra och ganska sällsynta).
Men jag vet vad jag inte vill, kanske så räcker det?
Vem är det som är skyldig egentligen, det måste ju finnas någon.
Annars skulle det vara vi, människorna, som skapat allt ont i världen.
Någon måste man ju kunna skylla på.
Jesus kom inte ner till jorden för att frälsa världen.
Han kom för att en gång för alla bevisa att Gud finns och därmed en gång för alla befria människan från hennes skuldkänslor.
I guds namn dödar jag denna människa.
Så har det alltid varit.
Det ligger i människans natur att skylla ifrån sig.
Det ligger i människans natur att förstöra.
Om Gud verkligen är skaparaen har han ett sjukt sinne för humor.
Och säkert dålig musiksmak också.
Pretto.
Dagens låt: Maxwell Murder - Rancid
Dagens uppgift: Försök att inte tänka på det.
Our mother should have named you Laika.
Det verkar vara så det är att jag ska känna mig övergiven av mina älskade.
Oavsett vilka det är.
Det är lustigt hur jag aldrig förr insett hur instabil jag är, hur lätt jag är att få omkull.
Patetiskt.
Jag är trött på att varje gång jag ser mig i spegeln så vill jag slå sönder den.
Jag är trött på att jag inte kan sova för att jag mår dåligt över det som inte berör mig eller jag faktiskt inte borde bry mig om.
Jag är trött på att vara så dålig på att hålla mina löften.
Jag är trött på att jag faktiskt skriver om hur dåligt jag mår här för andra att se.
Sympatihora.
Och jag är trött, väldigt trött, på att vara ensam.
Fem personer.
Fem personer som jag av hela mitt hjärta litar på.
Fem personer som kan lätta min eviga depression.
Fem personer jag älskar högre än alla andra.
Snälla, gör det inte till fyra.
Ångesten äter upp mig. Inifrån.
Dagens låt: Neighbourhood #2 Laika - The arcade fire
Dagens uppgift: Jävligt många uppgifter.
Mary, there's no hope for us.
Melankoli är ett hemskt fint ord. Vad ordet betyder är förstås lite dystrare, men det spelar ingen roll just nu.
Det är mitt favoritord just nu.
Andra bra ord är mög, klantarsla, Gullegubben och melon.
Jag behöver musik, jag är nog inte ensam om att förstå att musiken är en drog.
Min enda drog.
Punk räcker inte till för att dämpa hur jag känner gentemot mig själv och min omgivning.
Ilska är inte vad jag behöver för stunden,
Nej.
Tom Waits. Grått och vackert.
Låter passande, eller hur?
Är det så att världen är så dyster som den verkar vara eller är det bara jag som ser på den från fel vinkel?
Fem personer jag måste träffa.
Tusen saker jag måste göra.
Jag bloggar för mycket, i alla fall om man ser det som jag gör.
Det blir krystat, ointressant och bara allmänt tråkigt att läsa.
Nu lämnar jag amargo för ett tag, går ut i solen. Det luktar vår ute.
Lite hopp finns.
Dagens låt: Blue Valentines - Tom Waits.
DAgens uppgift: Emelie.
Världen är en vampyr.
Den kan vara hur lång som helst, men stress återkommer så är helgen alltid för kort.
Jag är inte en person som stressar, det är inte min stil. Om man vill uttrycka det så, jag är inte säker på att jag har en stil.
Stress leder till press, press leder till ångest, ångest leder till depression, depression leder till den mörka sidan.
Det fixar sig.
Det har jag alltid sagt, och det tror jag fortfarande på.
Men jag kan inte sitta och vänta längre. Det finns ingen hjälte som kommer i sista stund. Det finns bara jag.
Så nu är jag i den här situationen, igen.
Och jag är inte längre säker på om jag kan fixa det i tid.
Dagens låt: Bullet with butterfly wings - Smashing Pumpkins.
Dagens uppgift: Jobbajobba!
