Att inte få vara med

Jag antar att det var ett tag sen nu, sen jag skrev här.
Men jag tycker att jag får det, den här bloggen har aldrig varit något för "Mina trogna läsare".
Den här bloggen har bara varit för mig.
Och jag tänker nog inte ändra på det nu.

Ännu ett sommarov har gått förbi, och vad i hela friden har jag gjort under tiden?
Inte mycket, känns det som iallafall.
Jag har säkert gjort jättemycket men jag kommer inte ihåg det eller så bryr jag mig bara inte, det skulle vara ganska likt mig.
Jag kommer inte ihåg så mycket från urkult, annat än känslan och musiken som verkar genomsyra luften där.
På Näsåkers festivalplats.
All glädje, all kärlek.
För mig är urkult heligt, festivalplatsen är min kyrka, musiken min bön.
Nu kanske jag bara pratar på, men det skulle vara ganska likt mig.

Men, om jag skulle välja något som varit likt mig i sommar är det att jag blev sjukskriven första skoldagarna.
Jag saknar nu blindtarm, även om jag inte saknar den, och har ägnat en vecka i en sjukhussäng.
Tack ni som kom och hälsade på mig när det var som värst, ni vet vilka ni är, utan er skulle jag nog inte orkat.

Så nu sitter jag här, fortfarande sjukskriven och förjävlig, framför en skärm och skriver massa strunt som ingen förmodligen kommer att läsa, men det känns ganska skönt. På sitt sätt.
Jag hade tänkt skriva något i stil med "Jag kanske inte har en lika stilig layout som andra bloggar men jag gör mitt bästa", men jag kom att tänka på att jag inte gör mitt bästa.
Jag gör det jag vill.

Dagens låt: Young Folks - Peter, Bjorn & John


Dagens uppgift: Dricka tusen liter te.

RSS 2.0