Ume Hc

Jag är ingen författare. Jag är ingen populär bloggare eller en poet. Jag skriver när hjärtat svider eller då jag kan skratta och leva som jag vill.

Det finns bara två alternativ till varför du läser det här.

1.       Du gillar det jag skriver.

2.       Du känner mig och är därför skyldig att läsa min blogg.

Det går att formulera på olika sätt, det går att förkorta eller förlänga. Och det går att helt förneka i jakten på ett tredje alternativ som tydligen måste vara det bästa för att ingen vet vad det är. (Det tredje alternativet är förmodligen botemedlet för cancer också, så ta på er ryggsäcken och stövlarna och gå ut för att leta!)

Om ni, mina kära läsare, tillhör antingen kategori 1 eller 2, vilket vi redan fastslagit att ni gör, så utgår jag från det att ni på något plan känner mig.

Och då vet ni att jag aldrig skriver här när jag inte känner för det. Och då vet ni att jag är otroligt dålig på att uppdatera mitt liv i text.

Nu när jag tänker tillbaka på denna texts första stycke så slår det mig att det är väldigt mycket som jag inte är. Jag är inte en präst, även fast jag har en tendens att föreläsa för de som råkar lyssna om hur livet ska levas. Jag är inte heller den där väldigt bra killen som gärna utger mig för att vara.

Vad jag verkligen är, är en lögnare. Och på ett visst sätt gud i mitt egna huvud. Med mina ord målar jag upp mig själv och med mina ord formar jag min värld.

Fast det är inte sant. Bara bekvämt.

Det här är till Rebecka, till Cornelia, till Lucas, till Herman och Eva. (En tanke! Hur skulle deras barn vara, och skulle jag hinna döpa ungen till Piraten innan någon la märke till det?) Jag letade länge efter inspiration bland ruinerna i mitt liv. Jag tror fortfarande att den ligger och väntar på mig någonstans, mellan ett gammalt paket gitarrsträngar och drömmar som aldrig blev av. Men jag insåg att då mitt liv är fullt med krossande hjärtan, moln som smakar tårar och smör, och underliga djur, så är det fel ställe att leta på om man söker efter inspiration. Så jag skriver för dem som gett mig hopp och tro.

Och det är så det är.

Dagens låt: Never Stop - The Bad

Dagens uppgift: Matteprov.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag gillar det du skriver och önskar att du skulle vilja uppdatera din blogg lite oftare.

2010-12-07 @ 23:12:44
URL: http://onemis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0