amargos

Och jag ska fortsätta tills jag dör.

Först nu efter lite fundering har jag till fullo förstått hur mycket det jag skriver påverkas av det jag lyssnar på.

Om det var någon som undrade så kan jag inte skriva utan musik. Oavsett vad jag skriver. Oavsett musiken.

Varje album är en värld, varje låt är en historia och varje musiker är Gud. Och varje Justin Beaver är en prins av ondska, sänd till den dödliga världen för att fördöma själar och tortera. Men vi, vi som möter hatet med respekt och musik så ljus att ondskan faller tillbaka.

Vi får ta hissen ner, för i helvetet finns det hårdrock och ingen Jesus.

Det jag hade tänkt att jag skulle skriva om var min vardag och hur spännande. Men någonstans mellan att öppna datorn och att börja skriva kom jag av mig. (Ett inte så intressant fakta. Jag lyssnar på Air Tap av Erik Mongrain och när jag skriver rör sig mina fingrar i takt med musiken. Kul)

Några dagar senare, ur mina anteckingar.

Busshållplatsen.

Gammal tittar lite skeptiskt på mig när jag tar på mig stridsturbanen.

Yngre tjej stirrar. samtidigt som hon låtsas att hon inte gör det, på en på andra sidan gatan.

Arg medelålders man går snabbt fram med sin dotter en bit bakom sig. Han pratar till henne samtidigt som de går.

Jag hör inte vad han säger, men jag hör tonfallet i hans röst och jag hör hur hans dotter väldigt gärna skulle slippa att svara honom.

Jag gillar det inte, stirrar på honom.

Dom är precis framför mig nu, han märker att jag stirrar på honom och kommer bort sig i vad han skulle säga.

Istället tittar han på mig.

Han tittar på mina skor, min läderjacka och sjalen som döljer mitt huvud. Han tittar inte in i mina ögon fastän jag jag tittar i hans.

Han ser ut som om han tänker säga något, men dottern har kommit ifatt honom och de går vidare.

En tjej sätter sig bredvid mig på bänken. Jag nynnar på "Skinny Love" och efter att ha slängt en hastig blick på mig ignorerar hon mig. Intensivt.

Hon är kanske ett år yngre än och mig och hon ser väldigt, väldigt trött ut.

I min jackficka ligger en liten burk med julmust, jag köpte den för en stund sen tillsammans med en likadan burk vars innehåll redan finns i min mage.

Bussen kommer.

Jag reser på mig för att gå på, sist i kön.

Innan jag sätter min fot på trappan vänder jag mig om och ser tjejen som är så trött och less.

Jag tar upp julmusten ur min ficka och ställer den vid hennes vänstra ben.

Sen går jag på.

Inifrån bussen tittar jag ut ur fönstret. Tjejen tittar på mig som om jag vore helt galen (Tänk hur rätt man kan ha), burken ligger i hennes hand.

Hon ler. Jag ger henne ett leende tillbaka.

Jag tror inte hon såg det genom det mörka fönsterglaset.

En liten burk julmust kostar 8,90 kr där jag köpte den (15 kronor för två små burkar).

Det är ingen stor gåva.

Men mot min julmust fick jag ett leende och en ganska trevlig, varm känsla inuti mig.

Ibland känns det bra att vara bra.

Dagens låt: Paradise Circus - Massive Attack.

Dagens uppgift: Pengar och julklappar och annat trevligt som börjar med Haj.