Att vara emo är så mainstream.

Det är lite patetiskt.
Hela den här känslan av att plötsligt vara helt övergiven.
Fast övergiven är inte alls rätt ord.
Bestulen.
Bestulen på någon man en gång hade.
Dumt egentligen.
Och jag är rädd, hela tiden. Jag är rädd för att bli lämnad kvar.
Även om jag vet att egentligen så har inget har förändrats, så är jag fortfarande rädd. För saker kommer att förändras, och det är det sista jag vill ha just nu.
Att vara något annat än vad jag är i dina ögon skrämmer mig mer än något annat.
Jag har tänkt ut så många planer och planerat så mycket att göra.
Dom här sakerna som är nära och självklara är helt plötsligt väldigt otydliga.
Jag ska hitta något mer att klaga på innan jag slutar skriva.
Jag har helt tappat lågan.
Jag spelar knappt gitarr längre, hittar ingen inspiration och ingen lust.
Om det finns något som tömmer mig på all lust och glädje så är det att ta upp gitarren och inte gilla det jag hör.
Kankske borde sluta drömma och odla höns istället.
Dagens låt: Roslyn - Bon Iver
Dagens uppgift: Inget dumt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0